I dag efter lunch åkte jag dirrekt från Lövenströmska till Sollentuna
för att träffa min nya behandlare som jag ska ha där..
Jag fick lite info om hur saker och ting fungerade där på DV å det låter väl bra
mycket tycks vara rätt så lika med DVSJ
men en del ändringar är det så klart.
Min behandlare verkar trevlig och lokalerna är fina
så det kommer säkert att bli bra när jag väl börjat
även fast jag just nu känner mig orolig/nervös/rädd inför att börja där...
Men det är bara ännu ett steg jag måste ta.

*kramar*

Ibland (ganska ofta) tvivlar jag starkt på att Molly är 10 år!
Om inte annat så vet hon nog inte själv att hon är rätt så gammal till åldern.
För till sinnet är hon banne mig max 2-4 år!

Nu ikväll var vi på promenad med Ozi och som vanligt innebär det lek.
De båda fick springa löst och när Ozi helt plötsligt fick för sig att hoppa över diket och springa ut på åkern
(med hyfsat långt gräs)
Tvekade inte Molly utan hon följde efter i full fart och tyckte att det där var ju skit kul!
När vi sedan ropade på att de båda skulle komma tillbaka så var hon inte så långt efter Ozi,
och då ska ni veta att Ozi är både yngre och mkt större än Molly.

Vidare så hittade våra små charmtroll något riktigt "mysigt" och illaluktande på vägen
som båda med GLÄDJE rullade sig i....
Kan säga så här att jag var väl inte lika glad, spec inte med tanke på att jag i måndags hade duschat Molly.
Jag insåg ganska snart att det lutade mot en ny dusch när vi kom hem, då min kära vovve inte alls luktade vovve längre, nä hon stank koskit.

På vägen hem mötte vi även Annki och Jack som gjorde oss sällskap i skogen hem.
Även här fick alla tre leka av sig.
Lite roligt, vi skojade om att Ozi och Jack hade större kroppar men mindre hjärnor än Molly
Ha ha å ja det kan nog stämma för nog är Molly lite lite smartare än grabbarna allt.

Efter denna promenad tror jag nog ändå att Molly tyckter det är ganska skönt att ha fått en dusch och nu ligga nerbäddad i sin säng.



*kramar*

När vi var till vet igår rekomenderade de att jag skulle låta Molly ha en tröja på sig
 för att undvika att hon kliar sönder sig.
I vanliga fall är jag inte så glad i att man sätter på sina hundar kläder
som om de vorre en docka, men detta är ju en liten annan sak.
Det har ett bra syfte, och jag inte tycks Molly bry sig om att hon har en tröja på sig.

Å visst klär hon bra i Williams tröja?

Är orolig för min lilla prinsessa.
Molly har under en tid haft problem med kliande juver, så vi var till vet för ca 1½ vecka sedan.
Då fick vi utskrivet en kortisonspray som vi fick pröva i 1 vecka, men utasn något vidare resultat.
Varit hos vet idag med igen med hennes kliand juver...
Eftersom hon har lite mjölk i juverna så hoppas vi nu på att det är därför hon har klåda
och ska där med försöka med droppa mot skendräktighet nu i ca 10 dagar.
Allt för att utesluta en annan sjukdom som förkortas SM.
SM är en sjukdom som sätter sig på hjärnan och kan ge olika diffusa symtom bla klåda.
Detta är en sjukdom som man diagnostiserar med hjälp av en hjärnröntgen.
Sjukdomen är obotlig men vid lindriga symtomer (då hunden inte lider) kan den leva med det.

Jag BER till alla högre makter att dropparna jag fick idag ska hjälpa på Molly!



Klicka på länken under så kan ni läsa lite mer om sjukdomen
http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=2346670

*kramar*

I morgon ska jag ha ett nytt möte med läkaren.
Men denna gång är jag inte lika orolig som förra gången.
Faktum är den att jag nu faktiskt LÄNGTAR till att få börja på Sollentuna!
Så det ska bli skönt att få ett datum nu.

*kramar*

När regntet öser ner ute är det inte roligt att ge sig ut och rida
men det finns ju alltid saker att göra i stallet.
Så jag ägnade min förmiddag åt att smörja sadlar och sadeljordar
(det behövdes)





Hurry var med och hjälpte till på sitt vis.
Tyckte nog att det var mega skönt att få komma in och värma sig lite.

*kramar*

Nä det bruna håret var inget för mig...
Back to blonde :P




Håller ni med?

*kram*

Efter middagen åkte jag in till lägenheten för att hämta posten (så som jag brukar göra).
Blir lite arg och mummlar för mig själv
"Va är det för jäkla idiot till brevbärare som kastar in BLÖT post?!"
Men ganska snart ser jag att även hallmattan är genom blöt,
tittar upp och längre in och ser det faktum att hela hallen är blöt!
Känner även en viss otrevlig lukt.
Går sakta in öppnar badrummsdörren och möts av vatten ända upp till tröskeln.
PANIK!
Ringer till mamma och halv skriker " mamma kom! jag har översvämmning".
Både mamma och pappa kom väldigt fort vilket jag är glad för.

Nej det är ingen mardrömm, det har faktiskt blivit översvämmning
i min lägenhet som jag knappt har bott i.
Ringde till föreningens ordförande satm fastighetsskötare som kom på engång.
Just nu är RELITA där för att tömma bort allt vatten samt sätta in en avfuktare.
Sedan kommer det bli en utredning om hur pass mycket fuktskada det har blivit, troligen en hel del.
Detta är dock trolige inget som jag kommer att behöva stå för eftersom felet ligger i själva fastigheten.
Så det kommer vara föreningens sak att ställa det till rätta igen.
Vattnet som är i min lägenhet kommer från golvbrunnen och att det har kommit in så beror på att
det är något stopp i avloppsrören så när folk över mig spolar vatten så..ja ni förstår själva:s
Kan säga så här att mattorna som legat på golvet kommer att få åka på tippen
lika så några skor som stårr i det äckliga vattnet...

Ja jag inte på stå att detta känns bra:(
Är glad att jag faktiskt bor hos mamma å pappa just nu och att jag har dem som
stöttar mig och kommer att hjälpa mig så att allt kommer att gå rätt till.

Lovar att jag tog en LÅNG och REJÄL dusch när jag kom hem till mamma å pappa igen.

FAN FAN FAN!

Varit in till lgh i morse för att vattna mina orkideer och fixa lite.
Det är inte så lätt för mig att åka/gå in i lägenheten
den är skrämmande för mig och redan när jag öppnar dörren känner jag en viss ångest:(
Jag lyckades hålla ut i nästan 1 timme innan jag valde att åka därifrån
men det gör "ont".

Varför?!

Varning för ett mycket nedstämmt och argt inlägg!

Somliga människor saknar total förmåga att visa empati!
Haft ett möte idag som har förstört mig totalt för tillfället.
Jag brast ut i gråt under samtalet och när jag sedan satte mig i bilen
för att åka hem blev det ännu värre.
Det riktigt smärtade inuti mig, och jag ville helst bara skrika.

F¤N ta xxxx!
F¤n ta x-ian!
F¤N ta livet!

Ännu en dag med KBT som får mig att gråta..
Det är nu saker och ting börjar väckas ordentligt i mig
När jag får dessa nya insikter så händer det något innom mig.
En stor klump av sorg och tårarna bara kommer.

Det vi pratade om idag på KBT tryckte dirrekt på tår-knappen.
Det är inte första gången och det lär inte bli den sista heller.
(fast det kanske är bra)

*kramar*

Blir så ledsen när jag inser och påminns om hur mycket X-ian fortfarande styr mitt liv:(
Varför kan du inte bara lämna mig ifred?
Varför kan du inte låta mig leva mitt liv så som jag vill?
Varför styr du mig?!
Varför håller du mig fastbunden?!

FAN TA DIG!




*kramar*

Nyligen kommit hem från en UNDEBAR rid tur på Hurry:)
Först red vi ut på ängarna med sällskap av Vickie och Ozie
(skönt att Vickie följer med då både Hurry och främst jag känner oss/mig lite osäkra ute i naturen)
På ängen där vi red fick vi syn på 2 vackra tranor som stod där.
Hurry stannade, tittade och skyndade sig sedan framåt mot dem (som om han ville leka),
men ja ni kan ju gissa vad som hände, inte ens halvvägs fram så flög de paret iväg.

'Sedan arbetade vi lite på volten å där blir jag lite tuffare
för jag vet att det inte kan hända så mycket där.
Vi jobbade i skritt och trav samt styrde Hurry över låga hinder
som han bara behövde kliva över.
Det gick faktiskt riktigt bra (tror jag) det känndes så i alla fall.
Hurry lyssnade på mig och gjorde det jag bad honom om.
Å de gånger han försökte med annat så var det ändå jag som vann i sluttampen:D

Ett bra slut på en mycket i övrigt jobbig och tung dag.

*Kramar*

I dag har jag (för mig) gjort en riktig STOR utmaning!
Jag har ätit våfflor till lunch!
Det var säkrer 12 år sedan jag åt det.



Å vet ni jag hade sylt + ca 1 tsk grädde på dem.
Själv hade jag bara velat ha sylt, men mamma "tvingade" mig till lite grädde också:s

Att äta våfflor var förenat med ångest, rädsla
och en massa obehagkänslor innan.
Efteråt så hade jag ångets, var ledsen kände mig ännu tjockare än vanligt
X-ian var dum å skällde på mig:(

Men nu så här flera timmar efteråt så känns det ändå rätt så bra att jag åt de där våfflorna.
Jag menar, nu har jag vunnit ännu en strid mot X-ian.

*kramar*

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag
För det är Mollys födelsedag
Hura hura hura!



Tänk så fort tiden går, det är så svårt att förstå att Molly fyller hela 10 år idag.
Jag kommer så väl ihåg första gången vi var hem till uppfödaren och tittade på henne.
Då var hon knappt en vecka gammal och så liten och ögonen hade inte öppnats än.
När vi kom andra gången och hälsade på var hon nog 3-4 veckor.
Ögonen hade nu öppnats på alla de små liven och de rörde sig nyfiket omkring i tvättstugan
(det var där de fick bo)
Denna gång fick jag också hålla i valparna som gladligen kom och nosade och nafsade lite på en.
När valparna var 4 veckor så gjorde jag också mitt val om vem som skulle få flytta hem till mig.
Jag minns att pappa pekade på en kaxig liten valp som hoppade runt och "morrade" lite mot sina syskon.
Mamma pekade på en av de minsta i kullen som höll sig lite för sig själv.
Men jag hade redan valt.
Valpen som hade kommit till mig först och som nu låg och sov i mitt knä.
Det var Molly!

När vi gången där på skulle hälsa på kändes det extra speciellt för,
nu skulle jag inte hälsa på valparna, jag skulle hälsa på MOLLY!
Denna dag var det varmt och soligt ute så alla valparna var ute på altanen när vi kom.
Vilken fröjd att se dem skutta omkring där och undersöka allt som gick att undersöka.
Molly fick ligga lite i mitt knä medan en av hennes syskon roade sig med att bita lite i toppen av min sko.
Det var svårt att slita sig från Molly och åka hem den dagen hade velat tagit med henne på engång.
Men den dagen kom.
Vi fick hämta Molly när hon var 8 veckor och några dagar gammal (den 18 maj).
När vi kom för att hämta henne så var hon nybadad och låg inlindad i en frotehanduk.
Uppfödare mötte oss i dörren och räckte över det lilla knyttet med Molly i till mig på engång.
Molly var så duktig hela vägen hem i bilen.
Hon fann sig ganska bra på engång hemma och när hon hade sett sig omkring en stund
gick hon och la sig på den lilla pläden som vi hade fått med oss från uppfödaren.
Den luktade både mamma och syskon.

Ja jag skulle kunna skiva om denna historia i det oändliga
för det finns så mycket att berätta om:)
Men jag väljer ändå att avsluta här för det jag egentligen ville säga var att
GRATTIS MOLLY!